POSOM står för Psykiskt Och Socialt OMhändertagande

POSOM-gruppens mandat följer av Socialtjänstlagen 2 kap 2 § ”Kommunen har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver. Detta ansvar innebär ingen inskränkning i det ansvar som vilar på andra huvudmän.”

Detta innebär att POSOM-gruppen är ett samverkansorgan. Gruppen har till uppgift att ge krisstöd genom ett psykiskt och socialt omhändertagande av drabbade vid en olycka eller en kris. Omhändertagandet innebär att man i ett akut skede skapar trygghet och ger omsorg till drabbade personer vid en olycka. Ett gott omhändertagande i en akut situation har betydelse för att minska stressreaktioner och förebygga framtida sjukdomstillstånd.   
   Samverkan mellan olika kommunala verksamheter, sjukvård, polis, räddningstjänst och Svenska kyrkan är nödvändig för ett framgångsrikt arbete. Det är kommunen som har det övergripande ansvaret för samverkan på lokal nivå.

Socialtjänstens uppgifter

Individ- och familjeomsorgen skall:

• skaffa sig en samlad kunskap om personer som är i behov av stöd i olika former
• sprida information till enskilda och grupper om den hjälp och det stöd som kan ges
• ge personligt stöd och rådgivning till enskilda och familjer samt ge möjlighet till särskild krisbearbetning
• upprätthålla kontakter och förmedla kontakter med olika organ inom och utom socialtjänstens område
• bedriva uppsökande verksamhet för att nå dem som inte är i stånd att själva söka hjälp

Personal från socialtjänsten, som kommer att engageras tidigt under ett katastrofarbete, skall ha befogenhet och möjlighet att snabbt kunna ordna akut ekonomiskt bistånd till eventuellt behövande. Kontanta medel, rekvisitioner och taxiblock bör således finnas till hands.
   Äldreomsorgen och hemtjänsten kan vid katastrofer få utökade och ibland starkt förändrade vårduppgifter, till följd av omplaceringar av olika kategorier vårdnadstagare. Ett stort antal omsorgsassistenter arbetar redan nu i hemtjänsten och på servicehusen med hjälp och stöd i olika former åt:

• personer med fysiska och/eller psykiska funktionshinder
• personer med demenssjukdom
• personer som är svårt sjuka och de som befinner sig i livets slutskede

Bildningsförvaltningens uppgifter

Barnomsorgen skall hjälpa barn vid traumatiska upplevelser och hjälpa till vid krisbearbetning. Det kan också komma att föreligga ett förändrat och eventuellt utökat behov av tillsyn. Detta blir särskilt påtagligt under beredskap och krig:

• behålla kontakten mellan barnet och minst en förälder/vårdnadshavare
• så långt som möjligt undvika förflyttningar
• infoga barnet i en fast sammanhållen kamratgrupp
• ge dagarna innehåll och fast struktur
• hjälpa barnet vid behov att bearbeta rädsla och traumatiska upplevelser
• ge föräldrarna möjlighet att i grupp prata om sina gemensamma upplevelser

Räddningstjänsten

Räddningstjänstens primära uppgifter är att rädda liv, begränsa olyckans omfång och utbredning samt att ansvara för ledningsfunktionen i räddningsarbetet. Personal inom samhällets räddningstjänst (den kommunala räddningstjänsten, fjällräddningen, sjöräddningen, polisen med flera) är de som vanligtvis kommer att få den allra första kontakten med katastrofdrabbade. Detta sker oftast redan på skadeplatsen. En god allmän kunskap om bemötande av människor i akut kris är därför nödvändig för all personal inom räddningstjänsten. Räddningstjänstens personal är en viktig resurs när det gäller att bistå drabbade med den psykiska förstahjälpen på skadeplatsen.

Polisens uppgifter

• trafikreglering
• avspärrning av skadeområde eller riskzon
• utrymning
• eftersökning/genomsökning av områden
• identifiering av avlidna; registrering av somatiskt skadade och oskadade samt utrymmande
• uppsamling, registrering och identifiering av gods
• underrättande av anhöriga, om inte annat överenskommits
• utredning av olycksorsak och eventuell misstanke om brott
• ledning av och omsorg om egen personal.

Kyrkans uppgifter

• att tillsammans med ansvarig myndighet, t.ex. polis, meddela dödsbudet
• att vara med vid visning av avliden och hålla en andakt om så önskas
• att förbereda och genomföra begravningen
• att förmedla kontakt med präster och pastorer på andra orter som berörs av katastrofen
• att ordna minnesstund och tacksägelsegudstjänst
• att erbjuda en helande miljö där människor kan samlas
• att inbjuda till sorgegrupper och krissamtal.
  

Erfarenheter från en rad katastrofer visar att kyrkan haft en viktig funktion såväl under det akuta skedet som i uppföljningsarbetet.
   Om inte förr kommer människor efter en katastrof ofta i kontakt med kyrkan vid begravningen. Ofta är det lämpligt med en gemensam begravnings- eller minnesgudstjänst. Begravningen är en viktig del av sorgeprocessen. I krisbearbetning en blir livsåskådningsfrågorna tydliga. Det är därför viktigt att dessa frågor ges ett utrymme, inte minst i det långsiktiga uppföljningsarbetet. Vid en del katastrofer, som inte medför någon ökad belastning på den kroppsliga sjukvården, t.ex. när det inte finns några överlevande, kommer kyrkans roll att bli mer framträdande. Detta gäller också om katastrofen i första hand drabbar ett lokalsamhälle.

POSOM-gruppen nås via SOS-alarm, telefon 112, eller via polisen, telefon 114 14. Inkallelse av gruppen sker efter beslut av räddningschef eller polis.