Information om metaller runt glasbruk

Stoppskylt området får ej beträdas, förorenad mark

Det pågår forskning och studier om förekomsten av metaller runt glasbruk och vilka risker det kan föra med sig för boende i närheten.

De resultat som hittills visats genom det arbete som Linnéuniversitetet och Arbets- och Miljömedicin i Linköping och Lund gjort, indikerar på vissa förhöjda cancerrisker för glasbruksarbetare och boende omkring glasbruk. Informationen visar på ett behov av att vidta försiktighetsåtgärder i väntan på forskningsresultat.

Det som lett till dagens förhöjda cancerrisker behöver inte göra det i framtiden. Detta ska forskningen försöka ge svar på och även risken med att utveckla andra folkhälsosjukdomar. Men eftersom det rör sig om metaller som är skadliga för hälsan, finns det anledning att redan nu göra vad man kan för att minska sin exponering.

  • Föroreningarna och deras effekter beror på gamla synder och inte på dagens industri.
  • Långsiktigt arbete pågår för att åtgärda gamla miljöföroreningar.
  • Det är inte farligt att gå på förorenad mark.
  • Turister och tillfälliga besökare påverkas generellt inte av metallföroreningarna, eftersom de inte har exponerats under lång tid.
  • För att man ska påverkas negativt av metallföroreningar, måste man ha fått i sig metallerna på något sätt under lång tid. Exempelvis kan det vara genom förorenat brunnsvatten, förhöjda metallhalter i grönsaker, bär och svamp. Eller genom arbete med metaller, inandning och så vidare. Forskning pågår för att närmare studera vilka exponeringsvägar som har störst betydelse och vilka effekter som kan kopplas till exponeringen.
  • Grönsaker, frukt och bär som har odlats i befintlig trädgårdsjord kan innehålla förhöjda metallhalter.
  • Även om metallhalterna i grönsaker, frukt och bär skulle ha varit förhöjda, så måste man ha ätit av dem kontinuerligt under lång tid för att eventuella negativa effekter ska uppstå. Det är inte farligt att äta dem någon gång ibland.

Frågor, svar och enkla råd till boende runt glasbruksområden

Är det farligt att bo i närheten av ett glasbruk?

Nej, idag är det inte farligt att bo där. Blod- och urinprover som har tagits på studiepersoner i området, visar att de är inte mycket högre exponerade än andra befolkningsgrupper. De halter som har uppmätts speglar en livstids exponering för metaller. En del av halterna utsöndras via urinen, en del lagras i kroppen. Om exponeringen för metaller vore hög idag, så skulle halterna i blodet vara högre än i andra befolkningsgrupper. Detta på grund av att överskottet av metaller lagras in i kroppen om det kontinuerligt tillförs exempelvis via maten eller inandning.

Kan man äta grönsaker som man odlar i sitt land om man bor i närheten av ett glasbruk?

Ja, men man ska tänka på att inte odla grönsaker i jord där synliga glasbitar finns. Grönsaker och rotfrukter kan ta upp metallerna via rotsystemet och jordrester kan finnas på grönsakerna. Bär och frukt tar inte upp metallerna lika lätt. Även om man har odlat i jord med synliga glasbitar går det att äta någon gång ibland utan att metallerna i blodet blir förhöjda. De personer som hade högre metallhalter i blodet, var personer som ätit kontinuerligt lokala grönsaker/rotfrukter minst en gång per vecka under mycket lång tid.

Varför skiljer sig riskerna förr mot idag?

Mossundersökningar visar att utsläppen var större förr, dels via skorstenen, dels via processvatten som gick orenat ut till närmsta vattendrag. Metallerna och även PAH kom ut via röken och landade på marken i närområdet och även odlingar. Föroreningarna kunde därför både ha andats in och via konsumtion av grönsaker/rotfrukter. Idag är utsläppskraven på industrin högre vilket medfört åtgärder inom industrin att minska utsläppen. Även om man har fått i sig höga metallhalter är det inte säkert att man kommer att utveckla cancer eller någon annan sjukdom. Det finns många andra faktorer som också bidrar till utveckling av sjukdom.

De höga metallhalter som uppmätts vid bruken beror på gamla utsläpp som ligger kvar i marken. Det är inte farligt att gå på marken. Man måste få i sig metallerna på något sätt. På många ställen är också marken gräsbevuxen vilket skyddar mot exponering. Att gräva i marken någon gång ibland medför heller ingen ökad risk för att få i sig höga metallhalter. Däremot ska inte små barn gräva i mark med förorenad jord, för att de är mycket känsligare för exponering än vuxna och stoppar ofta smutsiga fingrar i munnen. De bör inte heller plocka glasbitar i marken för att jorden omkring glasbitarna kan innehålla förhöjda halter av metaller.

Vad du kan göra själv om du bor vid ett glasbruksområde

  • Om du vill odla egna grönsaker, gör det i köpt kontrollerad jord.
  • Odla i pallkragar avsedda för odling (det vill säga inte impregnerat virke) eller byt ut jorden i trädgårdslanden.
  • Kontrollera din brunn för metallanalyser även om den bara används till bevattning. Särskilt viktigt är det att kontrollera brunnsvattnet om det används som dricksvatten av barn och gravida kvinnor, eftersom foster och små barn är känsligast för metaller.
  • Drick kommunalt vatten eller kontrollerat brunnsvatten. Bevattna med kommunalt vatten eller kontrollerat brunnsvatten. Detta är särskilt viktigt i glasbruksnära områden.
  • Plocka inte bär och svamp nära glasbruksområdena
  • Undvik att plocka glasbitar på marken, eftersom det kan finnas förorenad jord på dem.
  • Använd generella hygienregler - tvätta händerna efter kontakt med jord.
  • Ät allsidig kost. Flera metaller finns naturligt i våra vanligaste födoämnen men i olika halter.

Vatten från enskilda brunnar

Alla enskilda brunnsägare rekommenderas av Socialstyrelsen att ta vattenprov vart tredje år. Rekommendationen är att ta ett heltäckande prov, vilket innefattar både kemisk och mikrobiologisk analys. Brunnsägare i närheten av ett glasbruksområde bör kontinuerligt ta vattenprov i den egna brunnen, och utifrån analysresultaten vidta de åtgärder som eventuellt behövs. Kontakta din kommun för rådgivning om provtagning och åtgärder av enskilda brunnar.

Vart kan man vända sig om man är orolig?

Man kan höra av sig via mail eller telefon till Ingela Helmfrid, Arbets- och miljömedicin i Linköping.

Ingela.helmfrid@regionostergotland.se

Telefon: 010-10 31 425