Tre dagar på Flyinge – hästar, nya lärdomar och en rondell jag aldrig glömmer

Hur är det egentligen att tillbringa några dagar på Flyinge? Jag fick chansen att uppleva det under tre dagar fyllda av hästar, nya kunskaper och nya erfarenheter. Det blev en resa där jag lärde mig mycket, träffade hjälpsamma människor och upptäckte att allt inte alltid går som man har tänkt sig.
Av: Ines Hansson
Måndag – välkommen till Flyinge!
Jag kom till Flyinge på måndagskvällen. Där träffade jag Diana, som välkomnade mig och visade mig till mitt rum. Det var stort och det kändes spännande att äntligen vara på plats.
Vid halv fem var det dags för middag. Vi fick tomatsoppa och pannkakor. Efter maten fanns det möjlighet att åka med det som kallades för ”Ica-bilen”. Den körde personer som inte hade möjlighet att ta sig till affären på egen hand.
På kvällen var det dags att sova. Det fanns inga bestämda sovtider, vilket hade både fördelar och nackdelar. Det var skönt att själv få bestämma när man ville lägga sig, men om man ville sova tidigt kunde det vara svårt när andra fortfarande var vakna och stökade i korridoren.
Tisdag – nya uppgifter och en rörig morgon
På tisdagen vaknade jag redan klockan sex. Morgonen blev lite rörig eftersom jag inte hade fått något schema och därför inte riktigt visste vart jag skulle. Som tur var fick jag bra hjälp av både elever och lärare. De förstod att jag var ny och inte hittade överallt.
Jag kände mig alltid välkommen och fick vara med i arbetet kring hästarna. Jag hjälpte till med både utsläpp och insläpp, gjorde i ordning hästar och fick stå bakom när hästarna kördes.
Under dagen hade vi två lektioner. Först arbetade jag med en svenskauppgift som de andra eleverna också hade, och sedan fick jag lyssna på en presentation om historia. Skoldagen slutade klockan 16.00.
Därefter cyklade jag hem till elevhemmet, som hette Flyingegården. På vägen fanns en rondell som jag snabbt gav ett eget namn: dödsrondellen. Det var mycket trafik och jag upplevde att många cyklade rakt ut utan att använda övergångsställena, även när det kom bilar. Det kändes inte särskilt tryggt.
På kvällen serverades potatis soppa med bröd. Sedan var ännu en dag på Flyinge slut.

Onsdag – lärorika lektioner och en cykeltur jag ångrade
På onsdagsmorgonen trodde jag att jag skulle vara med och mocka. Eftersom jag fortfarande inte hade något schema visade det sig att jag inte skulle vara med på det. I stället fick jag cykla hem igen och äta frukost. Det var lite jobbigt att aldrig riktigt veta vart jag skulle, men det fungerade ändå okej. Mina föräldrar var ett stort stöd när jag blev förvirrad.
Under dagen hade vi ridteori. Vi fick visitera hästarna, och det var väldigt lärorikt. Jag lärde mig mycket om vad man ska titta efter när man visiterar en häst och hur viktigt det är att vara uppmärksam.
På eftermiddagen hade vi engelska och matematik. Även där var det mycket nytt att lära sig.
En sak som gjorde Flyinge speciellt var att det fanns så många möjligheter att se hästar. Utanför matsalen låg ett ridhus med glasfönster in mot ridbanan. När man åt kunde man därför titta på hoppträningar och dressyrträningar. Det finns dessutom fler än tio olika ridbanor och ridhus på Flyinge. Det pågick alltid någon träning någonstans. Man kunde lära sig mycket bara genom att stå vid sidan av och lyssna och titta på. På kvällen åt vi kyckling hamburgare.
Jag bestämde mig också för att cykla till en Ica-butik i närheten. Det beslutet ångrade jag ganska snabbt. Jag kom ut på en större väg med både bilar och lastbilar, och jag upplevde inte att trafiken tog tillräcklig hänsyn till mig som cyklist. Jag vände därför tillbaka för att inte uppleva den hemska kanten på sida. I stället hittade jag kiosken vid den ökända rondellen – min egen dödsrondell!
Torsdag – sista dagen på Flyinge
På torsdagsmorgonen gjorde jag mig i ordning och gick ner till kör stallet, där jag skulle hjälpa till att mocka. Det var faktiskt ganska roligt. Eftersom man arbetade tillsammans fick man också mycket tid att prata med de andra.
Före lunch hade vi någon form av NO-lektion som handlade om hästar. Efter lunch stod ridning på schemat. Jag fick inte rida eftersom det var hoppning, men jag fick hjälpa till med allt annat i stallet. Det var väldigt roligt att ändå få vara delaktig och hjälpa till där det behövdes.
Sedan var det dags att säga hejdå till Flyinge. Jag cyklade hem för att packa ihop mina saker, och mamma och pappa var på väg för att hämta mig.
Tre dagar kan gå fort, särskilt när man får uppleva så mycket på en ny plats.
En resa jag tar med mig
Min resa på Flyinge var både rolig, lärorik och ibland lite förvirrande. Det var inte alltid lätt att veta vart jag skulle när jag inte hade något schema, men jag fick hjälp av elever och lärare som gjorde att jag kände mig välkommen. Jag lärde mig nya saker om hästar, fick vara med i det praktiska arbetet och kunde se hur mycket man faktiskt kan lära sig bara genom att vara på plats och observera i tre dagar.
Jag tar också med mig erfarenheten av att komma till en ny miljö där allt inte är självklart från början. Ett tydligt schema hade gjort det enklare att hitta rätt och veta vad som förväntades av mig. Samtidigt fick jag upptäcka att det går att lösa mycket genom att fråga, ta hjälp av andra och våga prova nya saker.
Och om någon frågar mig vad jag minns allra mest från cykelturerna på Flyinge, så kommer jag nog alltid att tänka på dödsrondellen!
Flyinge gav mig tre dagar fulla av nya erfarenheter, och trots några förvirrade morgnar och mindre lyckade cykelturer är det framför allt, allt jag fick lära mig och människorna som hjälpte mig som jag kommer att minnas. Ett ställe jag verkligen vill komma tillbaka till.
