Kulturarv

Ett kulturarv består av det som äldre generationer skapat och hur detta uppfattas, tolkas och förs vidare idag. Arvet förändras och anpassar sig efter olika tidsperioder och är därför inte statiskt. Det är ett brett begrepp med ett innehåll som både är materiellt och immateriellt. Ett kulturarv är både det som är skolat och det som är folkligt.

Kulturarvet

Kulturarv är något unikt, oersättligt och vackert, vilket gör att ansvaret för dess bevarande läggs på den nuvarande generationen. Vårt kulturarv berättar för oss hur samhället utvecklats genom tiderna och kan öka vår förståelse för varför det ser ut som det gör idag. I ett antal foldrar och häften har Emmaboda kommun samlat information kring en del av vårt samlade kulturarv. Läs även mer i det nya Kulturmiljöprogrammets områdesbeskrivningar.

Kulturmiljöprofilen

I samband med förstudien till Emmaboda kommuns nya kulturmiljöprogram togs en kulturmiljöprofil fram 2012. De fem temana – Lyckebyån, Skogslandet, Glasriket, Industrikommunen och Berättelserna - försöker spegla viktiga aspekter av livet i kommunen historiskt sett. Dessa teman representerar områden som kommunen känner ett särskilt ansvar för.

Kulturmiljöprofilen lyfter fram fem områden som särskilt utmärker kommunen.

De fem områdena presenteras här:

Lyckebyån

Lyckebyåns dalgång går som en livsnerv genom Emmaboda kommun. Stigar och vägar har följt ådalen, som den kungliga landsvägen Stockholm–Karlskrona. Lämningar visar att människor slagit sig ner kring Lyckebyån ända sedan stenåldern, tillfälligt eller permanent.

Kring å-systemet har bygder vuxit fram, där vattnet och markerna närmast ån varit viktiga resurser. Det strömmande vattnet har också utnyttjats som kraftkälla, ett månghundraårigt och ännu levande bruk. Områdena kring Lyckebyåns vattensystem har historiskt sett både varit tätbebyggda och välbesökta.

Skogslandet

Emmaboda kommun präglas av skog. Till skogslandskapet hör många olika sorters skogar, sjöar, våtmarker och jordbruksmarker, en skogsmosaik som ständigt växlat efter hur människorna brukat naturen. Skogen, ängarna och maderna har gett foder till kreaturen.

I skogslandet har också funnits tillgångar som kunnat förädlas och säljas. Sjöarnas järn, mossarnas torv och trädens ved eller virke har tillvaratagits och gett upphov till verksamheter av industriell natur. I dessa bygder har man haft ett visst avstånd till den största makten och prakten - för dem som ritat kartan har Emmaboda kommun varit ett gränsland.

Glasriket

Emmaboda kommun är en del av glasriket. Skogarnas bränsle utgjorde grunden och ibland användes sjösand som råvara. En kultur grundad på kunskap om glastillverkning växte fram och under 1900-talet engagerades allt fler i produktionen och spridningen av det småländska glaset: buteljer, konservburkar, servisglas, konstglas. Fönsterglaset blev ett konkret bidrag till uppbyggnaden av det moderna Sverige.

För att produktionen skulle kunna växa byggdes hela samhällen i glasbrukens regi. Människor från andra delar av världen välkomnades att bidra till den ökande produktionen. Djärva formgivare satte och sätter fortfarande glasriket på världskartan. Läs mer om Glasriket och om våra glasbruk:
Boda glasbruk, Johansfors glasbruk och Åfors glasbruk.

Industrikommunen

Industrialismen revolutionerade levnadsvillkoren i Emmaboda kommun. Järnvägen förde inlandet närmare kusten. Järnvägsingenjörernas planering ledde till att Gantesbo kohage blev centralorten Emmaboda på mindre än ett sekel. Möjligheterna att utvinna, förädla och försälja områdets naturtillgångar förbättrades drastiskt.

Träindustrier, stenindustrier, metallindustrier och plastindustrier kom att bilda en rikt varierad industriflora. Vid mitten av 1900-talet startades
alltfler motorfirmor, verkstäder och mackar. Bilsport och motornostalgi blev ett signum för kommunen.

Berättelserna

Kulturmiljöerna bär på historier som hjälper oss att förstå dagens samhälle och vilka vi är. De är som bilder i en bok. Miljöerna behöver orden och orden miljöerna, i ett ömsesidigt beroende. Tillsammans hjälps vi åt att uttolka och formulera dessa berättelser. Ortnamn, sägner, romaner eller vetenskapliga tolkningar fyller miljöerna med mening, liv och personlighet.

Det är för berättelserna som vi bevarar. En del berättelser är spridda och välbekanta, andra är mindre kända men så spännande att de överlevt under lång tid. Några har format vår gemensamma bild av smålänningarna och ”det småländska”. 

  1. Information om Berättelserna
  2. En dag med Moberg